3. Smålänningens stuga

”Smålänningens” stuga är byggd omkring 1850. De första invånarna i stugan var Jo hannes och Johanna Hallberg och deras fem barn. Johannes arbetade som dagkarl och han var också torpare ett tag. Han var kumpan med en annan legendarisk tåare, Tjuva-Moberg, och hade även han svårt att

hålla sig inom lagens råmärken.

Familjen levde i stor utsträckning på Johannas diversehandel. Johanna, i Åsle kal lad ”Hallbergsa”, var ett skarptungat fruntimmer. Hon sägs ha varit mörk i hyn och svarthårig, inte helt ärlig och för det mesta på kant med prästerskapet i församlingen.

Det ansågs i Åsle att Hallbergsa förde ett syndigt leverne och inte ens under begravningen av henne kunde antagonisten/prästen låta bli att fara ut i fördömande utgjutelser över denna ogudaktiga kvinna. Han gjorde detta i själva griftetalet – Hallbergsa gick ur tiden 1888 – och åsleborna som lyssnade till prästen var skakade. I åratal var de övertygade om att Hallbergsa spöka de. När hästarna inte längre orkade dra tunga lass sade åsleborna att Hallbergsa hade satt sig på vagnen.

Hallbergs söner hittade som många poj kar i den s. k. slyngelåldern på rackartyg – inte precis av grövre slag men tillräckligt allvarliga för att ”vänner av ordning” skulle reagera. Ett av deras tilltag var stenkastning och en sten hade de kastat efter sergeant Bobeck på St. Hallan som for förbi Tån i sin vagn. Stenen träffade vagnen.de

Denna attack mot sergeantens vagn fick ett efterspel i kyrkorådet 1872. Då blev Hallbergsönernas framfart i Åsle föremål för diskussion och behandling i rådet och

protokollet ger denna skildring av händel seförloppet under sammanträdet: .

”För att få utrönt huruvida det var med föräldrarnes bifall och samtycke desse omyndige pojkar drefvo omkring och stör de sina medmenniskors frid på Sön- och Helgdagar eller om desse omyndige emot föräldrars förmaningar och emot deras till stånd begåfvosig ut och ohelgade Sabbat hen, hade såväl ofvannämnda omyndige pojkar som deras föräldrar blifvit kallade inför Kyrkorådet, på det att de felande måtte erhålla de formaningar och varning ar som Kyrkorådet i dylikt fall ansåg sig böra gifva antingen för försummad barn uppfostran eller för olydnad mot föräld rar.”

Pojkarna Hallberg kom punktligt och ordentligt till kyrkorådets sammanträde – men utan sina föräldrar. Pojkarna erkände sig som skyldiga till en del av vad som inträf fat, men visade ingen ånger. De hade ingen anledning att be om ursäkt, tyckte de.

Prästen, som förde protokollet vid sam

manträdet, skrev:

”Under sammanträdet och under det att Ordföranden sökte medelst bevekliga or dalag uppmana August Hallberg att erkän na och här inför sergeant Bobeck som vid sammanträdet var närvarande, afbedja sin förseelse, kom med häftighet och under buller inrusandes en mörk quinna, afbröt med sitt prat och buller Ordförandens tal, i det att hon högljudt tillsade sina söner (quinnan som likt en svart furie kom inru sandes, var nämligen ingen annan än Jo hannes Hallbergs hustru: Johanna Lars dotter från Åsleds Thå) att gå från sam