Vandringsled över Åsle mosse

Har du besökt en riktigt gammal torvmosse någon gång? Mellan Åsle och Karleby ligger en mosse som bär tydliga spår av Åslebornas torvtäkter genom århundraden.

Numera kan du göra en vandring på 3 eller 4,5 kilometer över mossen på en utmärkt vandringsled. Här upplever du en annorlunda natur, på botten av den gamla Åsleissjön. Utmed leden finns flera informationsskyltar som berättar om bl a Åslevanten, bävrarna i Slafsan, torvtäkter, vägbygge, mossänkningsföretaget och inte minst om Slaget vid Åsle som stod här ute i slutet av 1300-talet.

Om somrarna anordnas tipspromenad över ”mosseleden” varje vecka. Se kalendern för exakt tid.

Fornfynd i bygden

Falbygden är anmärkningsvärt rikt på fornminnen från stenåldern och framåt. Här fanns tidigt en högtstående civilisation.
Kartans röda prickar visar fornlämningar samt fyra andra anmärkningsvärda fynd som gjorts i Åslebygden och dess närhet.

Lär dig mer om Falbygdens rika historia på Falbygdens Museum, www.falkoping.se.

Åsle-issjön – Geologi

”Åsleissjön” fick sitt vatten från iskanten i norr (vit markering) och så småningom från ”Vätterissjön” i öster. Sjöns första utlopp låg väster om Vartofta mot söder och efter att isen släppte i norr, vid Sätuna.
I informationsskjulet på Åsle Tå samt på en informationsskylt utmed Åsle mosseleden kan du läsa mer om Åsleissjön och dramatiken kring händelserna i slutet av istiden – då det först bara blev en grund sjö och sedan en mosse kvar av alltsammans.

”Geoarena Skaraborg” har som mål att visa geologins betydelse och popularisera beskrivningen av ett antal geologiska besöksobjekt med Platåbergslandskapet i centrum.

Materialet har tagits fram i samarbete med SGU. Text och idé: Torbjörn Persson. Kartunderlag: Lantmäteriet (höjddata) och SGU (geologisk information).

Läs mer om Geoarena Skaraborg på www.geoarenaskaraborg.se.

Gångrifter

På Falbygden finns 3/4 av Sveriges alla gånggrifter

Karleby – på andra sidan Åsle mosse – har troligen varit kontinuerligt bebott i över 5 000 år. Dag Stålsjö menade att den vackra landsvägen som ringlar sig längs Karleby Långa kan vara Sveriges äldsta vägsträckning som fortfarande är i bruk. På den ena sidan vägen återfinns de över 5 000 år gamla gravarna och på den andra sidan ligger majoriteten av gårdarna och boningshusen. Kanske på samma sätt som de gjort i flera tusen år.

Utmed Åslesänkans högre belägna delar finns också en del stenåldersgravar, t ex på Liljegården.

På Ekehagens Forntidsby kan du uppleva såväl sten-, brons- som järnåldern. Läs mer på www.ekehagen.se.

Svartarpsfyndet

På 30-talet gjorde en statare på Svartarp – Gustav Lund – ett fantastiskt fynd. Han hade plöjt upp några tunna ringar ur mossen och undersökte dem. En av hembygdsföreningens senare eldsjälar, Bo Kölby då 9-10 år, var med när fyndet gjordes. Han minns att han sprang hem och berättade om fyndet vilket liknade en ring som famlijen hittat några år tidigare på ungefär samma ställe. Nu grävde man djupare på platsen och hittade totalt cirka 40 halsringar, några armringar, en dräktnål, fem spjutspetsar och fem holk-yxor. Tandläkare Einar Magnusson i Falköping som var en drivkraft på Falbygdens museum, betalade Gustav Lund 100 kronor för fyndet. Dessutom fick Gustav fri tandvård. Senare hamnade fyndet på Historiska Museet i Stockholm.

Kopior gjordes på några halsringar och en yxa som skickades tillbaka till familjen Kölby på Svartarp som minne och tack. När Bo Kölby mer än 60 år senare undersökte sina ”kopior” och var i kontakt med -museet gjordes en nästan lika fantastisk återupptäckt. Det som Bo Kölby hade i sin ägo var de värdefulla bronsåldersoriginalen medan kopiorna hade blivit kvar i Stockholm. Museet hade på 30-talet begått ett stort misstag då de råkat skicka tillbaka originalen till Kölby istället för kopiorna.

Svartarpsfyndet finns på Statens Historiska Museum. Läs mer på www.historiska.se.

Gerumsmanteln

Gerumsmanteln, som hittades i Östra Gerum 1920, är ett av de äldsta bevarade klädesplagg som vi funnit. Den hittades ihopvikt i en mosse uppe på Gerumsberget några kilometer öster om Åsle och är daterad till 360-100 f Kr.

Den är oval till formen och ca. 2,5 x 2 meter.

En kopia av Gerumsmanteln finns på Falbygdens museum i Falköping.
www.falkoping.se

Originalet finns på Statens Historiska Museum i Stockholm.
www.historiska.se

Ållebergskragen

Nedanför rasbranterna vid Ållebergs ”Änne” hittades 1827 en av landets förnämsta konsthantverk från forntiden – den treringade Ållebergkragen. Den återfanns vid Ållebergs nordspets av två män som skulle leta efter en lämplig sten till en bakhäll.

En kopia av guldhalskragen finns på Falbygdens Museum (www.falkoping.se) medan originalet visas i Guldrummet på Statens Historiska Museum i Stockholm.

Bild: Christer Åhlin, SHM

Våra kyrkor

Åsle kyrka ligger bara ett hundratal meter från Åsle Tå och är en av de många medeltidskyrkorna på Falbygden. Den är idag korsformad där den östra armen är den äldsta från skiftet mellan 1100- och 1200-talet. Åsle kyrka är synnerligen rik på gravminnen. Här finns över tiotalet stavkorshällar från 1100-talet, den senaste funnen vid grävningsarbeten på kyrkogården i början av 2000-talet.

Mularps kyrka: Nedanför Mularpsbergets västra sluttning – där kvällssolen värmer som bäst – ligger Mularps kyrkby. Gårdarna och stugorna orienterar sig än idag på ett pittoreskt och ålderdomligt sätt kring kyrkan och utmed bybäcken. Mularps kyrka är byggd i romansk stil på 1190-talet och är därmed en av de äldsta på Falbygden men även den näst minsta kyrkan i Västergötland.

Tiarps kyrka: Mot slutet av 1800-talet började Tiarps dåvarande 1600-talskyrka att bli i alltför dåligt skick. En ny, ljus kyrka byggdes och stod färdig 1910

Gerumsmanteln

Åsle mosse, som sträcker sig fram till Åsle by och Åsle Tå – har påverkat svensk historia.

Albrekt av Mecklenburg valdes till svensk kung redan 1364. Med tiden gjorde sig kungen dock impopulär bland de svenska stormännen, som 1388 istället utsåg den dansk-norska drottningen Margareta till svensk regent. Albrekt sökte stöd hos Stockholms borgare och åkte till Tyskland för att värva beridna och stridsvana trupper. När han kommer tillbaka landstiger han i Kalmar och på vägen upp genom Sverige passerar han Rumlaborg vid Vätterns sydspets. Därefter skall han undsätta fästet i Axvall som länge hade belägrats av Margaretas trupper. Väl framme nåddes han av nyheten att en dansk här under ledning av Henrik Parow hade intagit Rumlaborg varvid han genast vände om.

Den 24:e februari 1389 låg isen blank på Åsle mosse. Kung Albrekt hade nått fram till Åsle by. Uppe på höjden, antagligen vid Leaby och i skuggan av det mäktiga Ålleberg, väntade en svensk-dansk här under ledning av Nils Svarteskåning. Andra berättelser placerar de två härarna tvärtom, vilket spelar mindre roll. Det avgörande var att Åsle mosse låg emellan.

Den danska hären hade ännu inte anlänt. Kungen var segerviss, stridslysten och otålig. Han var numerärt klart överlägsen och hade dessutom några av den tidens mest framstående tyska riddare i trupperna. På given order anfaller Albrekts mannar genom att störta fram över isen och inledningsvis var han framgångsrik. Men vintern hade tydligen inte varit tillräckligt kall. De tungt lastade hästarna går igenom isen, en del av Albrekts trupper grips av panik och flyr och katastrofen var ett faktum. Kung Albrekt och hans son Erik tas till fånga och släpps inte förrän 1395. Albrekt kan då återvända till sitt Mecklenburg där han förblir hertig fram till sin död 1412.

”Kung Byxlös” som drottning Margareta kallades av sin antagonist, lade genom segern grunden till Kalmar-unionen där Sverige, Norge och Danmark förenas i ett rike. Unionen undertecknas 1397 i samband med att systersonen Erik av Pommern kröns till kung. Margareta fortsätter dock att regera fram till sin död i pesten 1412. Unionen upplöses av Gustav Wasa 1523.

Slaget vid Åsle är det senaste tillfälle då ”Ållebergs ryttare” skall ha synts till. Tolv okända ryttare påstås ha deltagit i striderna på drottningens sida. Sägnen berättar att de sover i en väldig bergasal inne i platå-bergets inre och att de alltid är redo att försvara bygden närhelst den är i fara.

Åslevanten

Fritjof Svensson i Korsgården satte torvspaden i marken på Åsle mosse en vårdag 1918. Han hade köpt tre famnar torv för uppvärmning som han nu skulle ta upp. På en halvmeters djup stötte han på en textil – en vante, som han genast förstod måste vara väldigt gammal.

Han sköljde av vanten med mossvatten, tog hem den och när den torkat slog han in den i papper och lade den i en byrålåda. Han visade den ibland för nyfikna besökare. 1924 knackade en Lundaprofessor på och bjöd 25 kronor för vanten. Fritjof ville dock inte sälja och var mer förvånad över hur man kände till vanten ända nere i Lund.

Vanten blev liggande i byrålådan ända fram till 1933 då representanter för riksantikvarien till slut ändå fick köpa vanten för inte mindre än 300 kronor.

Åslevanten är en vänstervante, tillverkad i nålbindningteknik. Den har en skada vid lillfingret som orsakades av torvspaden. Den har varit ofärgad men har vid kanten rester av en frans, som verkar ha varit randad i rött, grönt och vitt.

Efter en första pollenanalys troddes Åslevanten vara från 200-400-talet och var därför under många år ett anmärkningsvärt textilfynd. 2002 gjordes dock en kol-14 datering vilket i ett slag för-yngrade Åslevanten med långt mer än 1 000 år. Den är istället tillverkad någon gång mellan 1510 och 1640.

Missa inte att se en kopia av Åslevanten i Informations-skjulet på Åsle Tå. Originalet finns sedan 30-talet Statens Historiska Museum i Stockholm (www.historiska.se) medan ytterligare en kopia finns på Falbygdens Museum (www.falkoping.se).

Ållebergs ryttare

En gammal sägen berättar att det i Ållebergs inre finns en väldig bergasal, där ”Ållebergs Ryttare” sover i väntan på att få rycka ut och rädda bygden. Senaste gången de sågs skall ha varit under Slaget vid Åsle 1389, då tolv riddare i gyllene rustningar skall ha slutit upp vid drottning Margaretas sida.

Ingången till bergsalen skall vara svår att finna. En gång var en bonde på väg med ett lass säd till marknaden i Falköping. Han mötte en främmande man nedanför Ållebergs ”Änne” som bad om att få köpa hela lasset. Bonden följde med främlingen och det visade sig att de till slut hamnade i bergsalen där ryttarna låg och sov, fullt stridsklädda. Bonden råkade stöta till ett betsel så att det klingade till. Ryttarna vaknade då upp och undrade om det var dags. Mannen som köpt lasset försäkrade dock att de lugnt kunde sova vidare.

Mitt i Jönköpingsrondellen vid infarten till Falköping står en vilsekommen ryttare och blickare ut mot Ålleberg – kanske i väntan på att hitta ingången till bergsalen. Staty av Åsa Gustavsson.

Läs mer om Ålleberg och dess ryttare på www.vastsverige.se.