14. Backmans Stuga

Backmans stûva är ryggåsstuga från 1700-talet och den förste kände ägaren var Gustaf Jonsson Backman, som levde mellan 1808 och 1886. Han gifte sig 1833 med soldatdottern Maj Larsdotter (1806 – 1883). Båda tjänade på St. Hallan när de gifte sig och blev torpare under denna gård.

Gustaf Jonsson, han tappade namnet, Backman, hade lärt sig till skomakare och var den förste i Åslebygden som tillverkade galoscher i läder. Namnet föll i glömska även i kyrkoböckerna men bevarades i folkmun. Många trodde att ”Backman” var ett öknamn och sa att Gustaf Jonsson gjorde skor så att klackarna trampades bakåt efter en tids användning. Familjen ville till sist inte heller kännas vid namnet.

Det fanns fyra barn i familjen och en av dem hette Johannes. Han tog sig sedermera namnet Kylén.

Backman hade många lärlingar i sitt skomakeri, som hade sitt utrymme i den lilla stugan, där spis och spismur upptar en fjärdedel av rummets yta.

Han hade också en ko. På somrarna fick han släppa ut den på byns betesmarker och vinterfoder åt kon slog han i torvhålor på Åsle mossar och i dikesrenar..

Bibeln lästes ofta i detta hem och man gick långa vägar för att höra kända predikanter tala.

Det bröllop som Backmans gjorde för dottern Anna Stina, som gifte sig med en soldat Karlbom på Danåsen, blev mycket omtalat i Åslebygden. Brudgummen var son till soldaten Krans, som var en storvuxen, karsk man. Krans var en aning nedlåtande mot den lille skomakaren från Tån och under bröllopsmiddagen ville han sätta denne på det hala, helt enkelt få honom bortgjord. Det blev nämligen tal om brudgåvan och soldaten Krans lade upp en hundralapp på tallriken stolt och högmodigt. Till gästernas stora förvåning halade Backman fram en hundralapp och lade den på sin tallrik utan ett ord..

Dottern Maja övertog stugan efter föräldrarnas död. Hon hade i ungdomen tjänat som kokerska och hushållerska hos s.k bättre folk, som uttrycket var på den här tiden om de mer besuttna i samhället. När hon återvänt till Tån kom hennes kokkonst till nytta och hon var flitigt anlitad som ”kalasekokesa” vid alla stora kalas i Åslebyg den.

1902 flyttade systrarna Anna och Elin Bom in i stugan tillsammans med modern soldatänkan Maria Stina Bom. Stugan var bebodd till 1920-talet.

(utdrag ut Ulla Nordmarks bok om Åsle Tå)